Nu har jag den där underbara känslan av ett puzzel igång igen; ett puzzel som ligger där på govet och kallar på en, och man har tiden att gå och sätta sig och bara bygga. Igår satt jag med det från frukost till lunch. Underbart!

Hur går det då? Jag vet inte riktigt. Har nog blivit för van av Wasgij att det inte är lönt att titta på lådan, för jag kommer hela tiden på mig själv med att jag inte gör det. Av någon anledning känns det för enkelt om jag tittar på bilden. 

Just det är dock inte sant. Det är inte enkelt. Vad jag bygger (om jag har glömt att nämna det) är puzzlet på Adams skapelse eller vad den nu heter från Sixtinska kapellet. Puzzlet är köpt i Vatikanstaten av min bästa vän. 

Så motivet är inte särskilt enkelt, det är en hel del ofärgade bitar, samtidigt som att det inte är av jättebra kvalitet vilket betyder att vissa bitar passar på fler (många fler) än ett ställer. Just den kombinationen är grunden för ett svårt puzzel, svårt åt det frustrerande hållet, inte det trevliga. 

Jaja, det går framåt. 540 bitar. Har nog gjort med än halva. Ska gå på Gud och hans änglar nu, sedan Adam och sist bakgrunden. Det är planen i alla fall.