Då var man klar med ytterligare ett puzzel, Adams skapelse (se bild). Det var som tidigare nämnt ett presentpuzzel direkt ifrån Vatikanen. Fick det i höstas och är nu äntligen klar med det. Känns riktigt bra. En recension kommer snart, eller i alla fall ganska snart. Det ser ut som att tiden framöver är ganska uppbokad, så jag får se när jag får tid att skriva den. 

Puzzlet var sådär (Sorry Hakim!). Fick lägga om en hel del områden, och blev lite irriterad på vissa områden, men till slut gick det.

Har just nu ont i knän, armbågar, handleder och rygg. Har byggt för mycket idag, och sitter alldeles för dåligt som jag gör just nu på golvet. Har ingen möjlighet att bygga uppe på något bord. För att undvika att få ont är mitt knep mest att inte sitta/ligga på samma sätt för länge. Ett tips är också att sitta på en filt eller liknande för att skydda fotknölar och knän. Här sitter jag på en tjock matta, och tog idag fram mina knäskydd från konståkningen (eg volleybollknäskydd) som jag stödde armbågarna, händerna respektive knäna på. Det var skönt. 

Japp, nu var det dags för det igen. Läkarlinjen kallar, och man får byta puzzelletande med bacillinformation. Sånt är livet.

Men det betyder inte att det är helt slut på bloggandet inte. För att undvika panikdöd här på bloggen som det varit de senaste åren på våren, så har jag laddat upp med lite färdigskrivna grejer som kommer dyka upp efter hand. Dock blir det nog inte ett inlägg om dagen framöver, som det varit nu. Jag har ju skämt bort er!

Hur ser det ut för byggandet då? Mattan ligger här bredvid mig, upprullad (eftersom jag håller på att skruva ihop IKEA-möbler på golvet) och väntar på att rullas ut igen. Där ligger Gud och Adam och väntar på mig. Har lagt mer än halva, så det är nog bara två eller tre dagar kvar när jag väl får tid att bygga ordentligt. Kanske lite i helgen, eller bara någon kväll nu i veckan. Man kan ju inte alltid plugga...

Nu har jag den där underbara känslan av ett puzzel igång igen; ett puzzel som ligger där på govet och kallar på en, och man har tiden att gå och sätta sig och bara bygga. Igår satt jag med det från frukost till lunch. Underbart!

Hur går det då? Jag vet inte riktigt. Har nog blivit för van av Wasgij att det inte är lönt att titta på lådan, för jag kommer hela tiden på mig själv med att jag inte gör det. Av någon anledning känns det för enkelt om jag tittar på bilden. 

Just det är dock inte sant. Det är inte enkelt. Vad jag bygger (om jag har glömt att nämna det) är puzzlet på Adams skapelse eller vad den nu heter från Sixtinska kapellet. Puzzlet är köpt i Vatikanstaten av min bästa vän. 

Så motivet är inte särskilt enkelt, det är en hel del ofärgade bitar, samtidigt som att det inte är av jättebra kvalitet vilket betyder att vissa bitar passar på fler (många fler) än ett ställer. Just den kombinationen är grunden för ett svårt puzzel, svårt åt det frustrerande hållet, inte det trevliga. 

Jaja, det går framåt. 540 bitar. Har nog gjort med än halva. Ska gå på Gud och hans änglar nu, sedan Adam och sist bakgrunden. Det är planen i alla fall.

Mitt förra inlägg stämde inte särskilt mycket... 9 septeber och jag sa att jag skulle bygga då. Det hände inte. Nu är det den 21 januari och jag har precis börjat med puzzlet från Vatikanen. Har fått lite klagomål på att det dröjde ifrån den tidigare nämnda bästa vännen på grund av att det har tagit sådan tid. Äntligen blev det av!

Jag hade en puzzelkompis över som hjälpte mig starta häromdagen, och det var trevligt. Har aldrig byggt med någon annan än min syster innan. Tyvärr gjorde jag ett väldigt korkat misstag och la en puzzelmatta ovanpå en vanlig matta. Det blev ett alldeles för mjukt underlag. Så kan man inte ha det! Så idag rullades den av mattan och lades direkt på golvet. Mycket trevligare. Ska fortsätta nu, så att jag kommer någonstans. Har lagt ramen och några delar i mitten. Blir nog inte klar idag, och imorgon är jag inte här. Kanske blir klar på söndag, vi får se.

Visst är det den ultimata missen, den ultimataste av alla ultimata missar som finns - nämligen, den sista biten passar inte. Finns det något mer frustrerande?! När jag bygde klart Tower Bridge för nån vecka sedan hamnade jag just i denna ytterst plågsamma situation. Det löste sig till slut när jag hade flyttat runt fem andra bitar ett tag, men det är likväl så vansinnigt irriterande när det händer. Det är ju sista biten, den måste passa! Får tankarna att vandra tillbaka till det där slottspuzzlet där inga och alla bitar passade samtidigt. Nej, usch! Det ska vi inte tänka på. Istället ska vi tänka att det nu finns tre nya recensioner att göra, som borde komma upp snart. Anledningen att det dröjer är att jag inte kan göra en recension på mobilen, så jag måste sätta mig vid datorn. Det tar lite emot i det här vackra vädret...

Jag har skrivit mycket här om hur mycket jag älskar mina puzzelmattor, och allt är sant; de är oumbärliga när man lever i det glada studentlivets trångbodda rum, eller när man vill flytta på sig, eller när man vill städa, eller... Okej, ni vet vad jag menar. Jag älskar de där mattorna.
Men, jag har kommit till en insikt! Det finns en sorts puzzel som en matta inte lämpar sig alls för, och det är deco. Kommer ni ihåg vad deco är? Ett puzzel där ramen inte är kantig som normalt, utan vågig, oregelbunden och med hål i själva puzzlet. Jag har skrivit om det tidigare. I alla fall. Det puzzlet var ingen höjdare att ha på mattan av två anledningar. Den första: det går inte att kasa runt bitarna och i just det här fallet var det ganska nödvändigt. Den andra och viktigaste anledningen var att deco inte rullas på ett bra sätt. Det rullas inte alls faktiskt. Varje gång jag har rullat upp det har bitar ramlat runt och hamnat på andra ställen - precis som man inte vill ha det. Deco har mycket rambitar som saknar ploppar/hål åt vissa håll, vilket leder till att det inte håller ihop av sig själv. När man rullar glider bitarna alltid mot varandra lite, men eftersom de sitter ihop gör det inget. Men i detta fallet gjorde det något. Kontentan: inga fler deco på puzzelmatta om ej nödvändigt.

Jag har tyvärr inte hunnit skriva något inlägg på ett tag, så som var planerat, men det betyder inte att jag inte bygger något. Jag är långt mer än halvvägs på Tower Bridge, som jag började på för några dagar sedan. Mitt sommarjobb är ganska stressande och då är det brutalt skönt att komma hem till lite mediterande bygge. Då går det också for att bli klar.
Puzzlet har 1000 bitar, men känns av någon anledning väldigt litet. Resonerade att det kanske beror på att jag har haft ett 2000-bitars liggandes på golvet de senaste månaderna, det har väl börjat kännas normalstort vid det här laget.

I alla fall skrevs det här inlägget egentligen mest som inspiration. Folk har frågat en del om min byggprocess och det här är ett inlägg för att visa lite av den.
Som ni ser på bilden - nitisk ordning. Såhär brukar det bli när det finns stora områden kvar av liknande färg. Inga kontraster och inget att gå på, okej, vad gör man då? Mitt sätt är att se till att alla bitar ligger samlade på ett ställe, så jag vet var dem är. Dessutom vill jag kunna se alla av samma form för att kunna jämföra med ett hål någonstans.
Anledningen till att bitarna är i kartongen beror oftast i mitt fall att puzzlet ska kunna flyttas, men nu är det för att jag ska kunna vända på lådan och alltid ha bitar som ligger på rätt håll i jämförelse med den bit jag letar efter. Den här fasen kan ta väldigt lång tid om bitarna är dåliga, och gå superfort om solen lyser in och ger sin magiska nyansskillnad till allt som bara ser lila ut. Bra ljus är a och o för att reda ut det hör snabbt.

... kommer upp i tö. Men nu var det väldigt länge sedan det var snö, och jag har ändå inte dykt upp förrän idag. Jag får skylla på att det har varit mycket med livet de senaste månaderna. Jag har flyttat hemifrån och det har lett till mindre tid och plats för att bygga puzzel. Nu är jag extra glad att jag har en puzzelmatta eftersom i ett rum på sexton kvadrat har man inte plats att ha ett puzzel liggande.

För de tappra själar som är inne här och läser ibland vill jag bara påminna om att alla frågor ni ställer får svar inom ett dygn oftast. Bloggen är nämligen kopplad till min e-mail och frågor och kommentarer vidarebefodras dit så att jag ser dem även om jag inte har bloggat på ett tag.

Hur ser då byggandet ut nuför tiden? Jag har ju fortfarande ett deco-puzzel liggandes på min ena matta i mitt studentrum. Det är orört sedan i höstas. Sen har jag ett 2000-bitar Ravensburger med olika turistmål sammanlänkade som har legat färdigt på golvet hemma hos mamma i ett halvår. Det borde jag recensera. Finns bild på det ett par i nlägg längre ner. Har fortfarande inte lyckats fotografera den...

Anledningen till att bloggen hastigt och lustigt väcktes ur sin slumer var att jag började bygga igen. Den här gången hade jag egentligen siktat på ett annat, nytt puzzel, men jag bor just nu på tre ställen och kunde inte hitta det jag letade efter. Så när jag letade hittade jag ett annat, som jag hade glömt att jag ägde. Tror att jag har fått det av Angelica för många år sedan, innan vi båda blev sålda på puzzel på riktigt. Vi har nämligen öppnat det och börjat, men vi gav nog upp för det kändes för svårt. 1000 bitar, Clementoni, men Tower Bridge i solnedgången. Riktigt najs. Kanske, om jag kommer ihåg att fortsätta blogga och inte ger upp direkt efter det här inlägget, så får ni en bild på det. Ni ska också få en sammanställning av highscore som jag lovade för evigheter sedan. Och den där ravensburgerrecentionen. Jag har tydligen en massa att göra. Vi får se vad det blir...